efs

Hur snabbt, o Gud, vår tid förgår. Vi börjar nu på nytt ett år, det gamla gick till ända. Så lägger vi med tro och hopp det nya året och dess lopp i dina goda händer (Sv Ps 515:1)

Vi tänder ett ljus i advent,
det värmer den som frusen är.
Vi tänder ett ljus i advent,
det sprider ljus i vårt mörker här.
Och alla som är rädda och fryser på vår jord,
dom borde få sitta vid vårt bord
när vi tänder ett ljus i advent,
när vi tänder ett ljus i advent.

Sv. psalm 810

Text och musik Stewe Gårdare

I en kall och kylig värld fryser den som jämt står still,
men ett folk på pilgrimsfärd hinner aldrig stelna till.
Våra vägar har gått skilda där vi vandrat år från år,
låt oss äntligen få bilda en gemenskap som består.
Ett enat folk på väg.
Ett enat folk med samma mål. Guds rike är på väg,
och redan finns det mitt ibland oss.

Text: P Carlsson & T Hagenfors

Svensk psalm 793

En vänlig grönskas rika dräkt
har smyckat dal och ängar,
nu smeker vindens ljumma fläkt
de fagra örtesängar.
Och solens ljus
och lundens sus
och bäckens sorl bland viden
förkunnar sommartiden.

Sin lycka och sin sommarro
hörs yra fåglar prisa,
ur skogens snår, ur stilla bo
framklingar deras visa.
En hymn går opp
av fröjd och hopp
frän deras glada kväden,
från blommorna och träden.

Men du, o Gud, som gör vår jord
så skön i sommarns stunder,
lär mig akta främst ditt ord
och dina nådesunder.
Allt kött är hö,
var växt skall dö
och tiden allt fördriver.
Blott Herrens ord förbliver.

Allt kött är hö. Allt flyktar här,
och snart förvissnar gräsen.
Hos dig allena, Herre, är
ett oförgängligt väsen.
Min ande giv
det nya liv
som aldrig skall förblomma
fast äng och fält står tomma.

Väl må förblekna sommarns glans
och vissna allt fåfängligt:
min vän är min och jag är hans,
vårt band är oförgängligt.
I paradis
han, god och vis,
mig sist skall omplantera,
där intet vissnar mera.

Svensk psalm 539

Carl David af Wirsén 1889, bearb. | Melodi: Waldemar Åhlén 1933

Kristus förkunnar vi:
Livets bröd som är oss givet
vägen, sanningen och livet,
son och broder, herde god
offerlamm och frälsningsblod,
ljus som allting lever i.
Kristus förkunnar vi.

Kristus förkunnar vi:
I gemenskap delas ordet,
vittnesbördet, nattvardsbordet.
Sanningskamp och kärlekspakt,
lyhörd handling, bönens makt.
Viskar, sjunger: Jag är fri!
Kristus förkunnar vi.

Kristus förkunnar vi:
Folket, kroppen, trädets grenar;
Han är den som oss förenar.
Världens ljus och jordens salt,
systrar, bröder, genom allt
i hans kärlek skall förbli.
Kristus förkunnar vi.

(Copyright: Anette Hylander 2021)

Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken,
ett namn som skyddar dig nu när du går.
Din ensamhet har stränder in mot ljuset.
Var inte rädd, i sanden finns det spår.
Han älskar dig, han väntar dig i kväll,
en kväll när du förstår hans hemlöshet
och hur han längtar efter dina steg.
Från evighet har han stämt möte här.
Var inte rädd. Det finns en mörklagd hamn.
Du ser den inte nu, men färdas dit
En dag skall du bekänna högt hans namn,
hans kärleks frid som ingenting begär.
Du är på väg. En dag blir natten vit.
En dag och stjärnor växer ur hans famn.
Var inte rädd, det finns en mörklagd hamn.
Du ser den inte nu, men färdas dit.

Psalm 256
Text: Ylva Eggehorn 1972
Musik: Lars Moberg 1974

Innan verkligheten vaknat
har du vakat över mig.
Innan första andetaget
har jag andats djupt i dig.
Innan, innan, innanför bor du i mitt hjärta.

Innan någon visste om mig
har du kallat mig vid namn.
Innan stormarna bedarrat
har jag vilat i din famn.
Innan….

Innan vågorna har lagt sig
har du vaggat mig till ro.
Innan någon öppnat dörren
har du tänkt var jag ska bo.
Innan….

Innan livet ens har börjat
har du burit det till slut.
Innan döden slutit in mig
har du öppnat vägen ut.
Innan, innan, innanför
bor du i mitt hjärta.

Sv. Psalm 899 Tomas Boström

Herre, gör mig till ett redskap för din frid.
Låt mig bringa kärlek, där hat råder.
Låt mig bringa förlåtelse, där orätt har begåtts.
Låt mig skapa endräkt, där tvedräkt råder.
Låt mig bringa tro, där tvivlet råder.
Låt mig bringa sanning, där villfarelse råder.
Låt mig bringa glädje, där sorg och bedrövelse härskar.

O Mästare,
låt mig icke så mycket söka att bli tröstad som att trösta,
Icke så mycket söka att bli förstådd som att förstå,
Icke så mycket att bli älskad som att älska!

Ty det är genom att ge som man får.
Det är genom att glömma sig själv som man finner sig själv.
Det är genom att förlåta som man blir förlåten.
Det är genom att dö som man uppstår till det eviga livet.

Det susar genom livets strid
en fläkt av himmelrikets frid,
en klang av harpotoner.
En aning fyller varje bröst
och stilla ljuder Andens röst
i jordens alla zoner.
O mänsklighet, ställ dörrn på glänt;
det är advent, det är advent!

Han kommer hit, en Mänskoson,
ur Faderns rike fjärran från
och gästa vill vår boning.
Han kommer ned till jordens grus
med himlens kärlek, nåd och ljus
och bjuder oss försoning.
Ett sken är nu i öster tänt;
det är advent, det är advent!

Hur hög, hur ljus är ej hans gång!
Han kommer vid en jubelsång
med toner underbara.
Du trogna hjärta, över dej
nu vita vingar sänker sej
att skydda och bevara.
Till jorden Gud sin Son har sänt;
det är advent, det är advent!

Han kommer ljuvlig, vit och röd,
som junisol i morgonglöd
och hälsar ömt de sina.
Så öppna nu ditt hem och hus
och låt hans rika, fulla ljus
i alla fönster skina!
Guds ansikte till oss är vänt,
det är advent, det är advent!

Text: Carl Boberg 1883,  Musik: David Ahlberg 1894

När sommarn mot hösten sig vänder
Då samlar sig flyttfåglars rad
De längtar till ljusare länder
Med vårliga grönskande blad

En dag lyfter tusende vingar
För fjärran långmila färd
Och flyttfågelstrecket sig svingar
Mot syd, mot en varmare värld

De vet att när sommaren svalkas
Då närmar sig uppbrottets stund
De vet att när höststormen nalkas
Då väntar en varmare lund

Guds folk är som flyttfåglars skara
De väntar på uppbrottets stund
De väntar Guds sommar den klara
Där högt ovan världarnas rund

Det väntar en sommar där borta
Ett varmare skönare land
Ja, blott några vingeslag korta
Sen ser vi den soliga strand

En dag lyfter tusende vingar
För fjärran långmila färd
Och flyttfågelstrecket sig svingar
Mot himlen, Guds eviga värld

Text Lydia Litell