Blott en dag, ett ögonblick i sänder

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer.
Skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.

Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandrings stig.
”Som din dag, så skall din kraft ock vara”,
detta löfte gav han mig.

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i Ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vadhelst mig händer
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.

Psalm 249

Text Lina Sandell

Musik  Oskar Ahnfelt

Gud, för dig är allting klart

Gud, för dig är allting klart
allt det dolda uppenbart
Mörkret är ej mörkt för dig
och i dunklet ser du mig

Läk mitt öga, att jag ser
hur du är i det som sker.
Där jag bäst behöver dig
är du allra närmast mig.

Och om jag ej mer förmår
gå i tro den väg du går,
led mig vid din fasta hand
steg för steg mot livets land.

När min tanke, tvivelstrött,
obetvingligt motstånd mött
och ej mera mäktar strid
inneslut den i din frid.

All din nåd är öppen famn
och ditt namn en ljuvlig hamn.
Vad du vill är helighet,
men du är barmhärtighet.

Sv.ps 217

Text: E. Malmeström 1936, 1965

Musik: G.Ch. Strattner 1691

Likt vårdagssol i morgonglöd

Likt vårdagssol i morgonglöd gick Jesus fram ur natt och död till liv förutan like. Därför, så länge världen står det efter vinter kommer vår också i andens rike.

Som fåglars kör i lund och mark besjunger våren, blid och stark och livets alla under, vi må besjunga med varann hans liv, som döden övervann i påskens morgonstunder.

Snart alla ängar stå i skrud, och skogen kläder sig till brud när livets krafter blomma. Så komme vår i Jesu namn i folkets liv, i kyrkans famn till alla själars fromma.

SV.ps 198

Text: N F S Grundtvig, J A Eklund , Music: N Söderblom

Våga vara den du i Kristus är

Vem är du? Det är en fråga jag har fått många gånger det senaste halvåret. Det har varit många nya sammanhang att lära känna och många som vill lära känna mig. Jag har svarat, lite olika långt beroende på vem som frågat och när, men svaret har innehållit det där man brukar svara. Mitt namn, hur gammal jag är, var jag bor, hur min familj ser ut (fru, två barn och två kaniner), tidigare jobb osv osv. Du har säkert svarat på frågan ungefär likadant – utifrån vem du är förstås.

Vi kan formulera olika svar på frågan ”vem är du?”. Som avslöjar olika mycket, utan att för den sakens skull vara oärliga. Ställer vi den till oss själva ”vem är jag?” kanske den kommer närmare, går lite under ytan.

Hur blir det om vi frågar Gud? ”Gud, vem är jag?” Han känner oss ju trots allt bättre än oss själva. Psalmraden från Anders Frostenson – våga vara den du i Kristus är – uppmanar oss också att fråga ”vem är jag då i Kristus?” Bibeln har många svar på den frågan, jag vill ge vidare några av dem.

Först vill jag påminna om att du är Guds barn. Och att du som Guds barn har full arvsrätt. Paulus skriver i Romarbrevet 8:17 att vi är ”Kristi medarvingar”. Lina Sandell plockar också upp det i en sång där hon skriver att vi har ”rätt till samma arv som han”. Det är hisnande, med tanke på att Gud Fader har överlämnat allt till Sonen, gett honom namnet över alla andra namn. Det namnet nämndes tillsammans med ditt namn när du döptes och därför har du del i allt som tillhör det namnet.

Sedan vill jag påminna om att du i dopet fick ta emot Helig Ande. Och inte ta emot som man tar emot en blomma som vissnar eller en summa pengar som kan spenderas. Utan som man tar emot någon i sitt hem. För det är faktiskt vad som skedde – Guds Ande flyttade in och tog sin boning i dig. Du kan mer rätta kallas den Helige Andes tempel, platsen för Guds heliga närvaro. Visst kan vi ibland göra Guds Ande bedrövad, vi kan behöva påminna oss om Hans närvaro och ibland också öppna oss mer för Hans verk i våra liv. Men Han kallar fortfarande ditt hjärta för sitt hem (2 Kor 1:22).

Som Guds tempel är du också en del av Guds stora tempelbygge, en levande sten i ett andligt husbygge (1 Pet 2:4-5). Du är inte ensam, du hör ihop med andra. I gemenskapen med Jesus får vi också en djup gemenskap med varandra och oberoende av hur dina familjeförhållanden eller relationer ser ut finns det över hela jorden människor som du med rätta kan kalla syskon.

Du, jag och alla andra i Kristus är kallade. Kallade att tillhöra honom, kallade att vara heliga men också att gestalta Guds rike med våra liv. Kallelsen till Jesus innebär samtidigt en sändning till världen. För att citera en annan text i vår psalmbok: Ett Kristusbrev till världen är var och en som tror.

Gud, jag ber att 2024 ska bli ett år
då du låter mig upptäcka
mer av vem jag är i dig,
mer av din kärlek till mig,
mer av din vilja med mig.
Tack för att jag får vara ditt barn,
tack för att du är närmare mig än jag kan förstå,
tack för att jag aldrig behöver vara ensam.
Öppna mitt öga för de skatter jag har.

Pontus Adefjord

Regional missionsledare EFS Mittsverige

Andakt i adventstid

Advent är här och dags att tända första ljuset i adventsljusstaken. Första ljuset
av fyra tänds i en mörk och kylig tid på året. En tradition som har med sig så
mycket mer än bara stearinljus som lyser upp hemmen. Jag vill inte säga att det
är ”bara” med den trevliga stämningen som blir när ljusen tänds men
adventstid har också ett budskap som psalm 103 bär med sig.

Bereden väg för Herran!
Berg, sjunken, djup, stån opp!
Han kommer, han som fjärran
Var sedd av fädrens hopp.
Rättfärdighetens förste,
Av Davids hus den störste.
Välsignad vare han
Som kom i Herrens namn!
Sv. Ps. 103:1

Ett budskap om hopp i en mörk och kylig tid på året. När endast det första
ljuset av fyra brinner, kan ankomsten av det ljus vi alla väntat på kännas fjärran.
Kan endast ett ljus som brinner verkligen göra skillnad i en värld som är mörk
och kall?

Ett enda ljus kan skingra det mörkaste mörker. Kan det vara en tröst i en värld
där mycket är svårt ljust nu? Kan vi inspireras av ljuset att orka göra det goda
idag?

När Jesus skickar ut sina lärjungar för att hämta åsnan som vi kan läsa om i
Matteusevangeliet 21:1-9, så är det nog mest troligt att de ger sig iväg för att
de tror på vad Jesus säger. Tron på Jesus får dem att ta sig an ett uppdrag som
nog ansågs som svårt eller omöjligt.

I svåra uppdrag i världen med mål som verkar fjärran måste vi börja med något.
Det första ljuset vi tänder i advent är det lilla vi kan göra ljust nu, men kanske är
ljust det början på något som förändrar världen. Vi får minnas det när vi känner
oss maktlösa inför världens mörker att ett enda ljus kan göra skillnad.

När det första ljuset av fyra brinner i adventsljusstaken så kommer den med ett
hopp vi alla kan tro på. Att det första ljuset är början på det vi väntar på, även
om det vi väntar på känns fjärran ljust nu.

Tommy Persson
Präst Ljusnans pastorat

En bön

Gud, vi kommer till dig i bön för alla som drabbas av konflikten i Israel och Gaza.

Vi ber för dem som sörjer sina döda, och som lever i oro för dem som saknas.

Gud, vi ber för den humanitära situationen i Gaza, för alla skadade, alla som förlorat sina hem.

Gud, när både nuet och framtiden verkar vara slagna i spillror, ber vi om glimtar av hopp mitt i det omöjliga.

Hjälp världens ledare att välja fredens och samförståndets väg, en väg till hopp och framtid i alla länder, för oss idag och för det uppväxande släktet.

Amen.

Svenska kyrkans biskopsmöte, november 2023

Låt inte mörkret hindra dig att söka ljuset

Låt inte mörkret hindra dig
att söka ljuset.
Och när du funnit det,
låt andra se,
pröva, övertyga sig.

Vill du, att ljus ska leva,
tänd då hos andra
samma längtan.

Tänd frimodighetens ljus
i rädslans mörker,
tänd rättens ljus
i korruptionens mörker,
tänd Trons ljus
i förnekelsens mörker,
tänd Hoppets ljus
i förtvivlans mörker,
tänd Kärlekens ljus
i dödens mörker.

Tänd ljus!

Poesi av Bo Setterlind

Vi ber för fred

Var med och be samtidigt som kristna i Ukraina! Vi förenas i bön när vi läser psalm 31 i Psaltaren i Bibeln.

Varje dag klockan 17:00 (16:00 svensk tid) läser kristna i Ukraina Psalm 31 i Psaltaren. Bibeltexten har blivit ett gemensamt fokus i allt det svåra.

 

Psalm 31
För körledaren. En psalm av David.
Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
svik mig aldrig!
Du som är trofast, rädda mig,
lyssna på mig,
skynda till min hjälp.
Var min klippa dit jag kan fly,
borgen där jag finner räddning.
Ja, du är min klippa och min borg.
Du skall leda och styra mig,
ditt namn till ära.
Du skall lösa mig ur snaran de gillrat,
du är min tillflykt.
Jag överlämnar mig i dina händer.
Du befriar mig, Herre, du sanne Gud.
Du hatar dem som dyrkar falska gudar,
men jag litar på Herren.
Jag vill jubla av glädje över din godhet,
du som såg mitt elände
och tog dig an mig när jag led.
Du gav mig inte i fiendens våld,
du förde mig ut i frihet.

Förbarma dig, Herre, jag är i nöd,
mina ögon är skumma av sorgen,
jag är matt till kropp och själ.
Mitt liv rinner bort i ängslan
och mina år i suckan.
I nöden sviker mig kraften
och benen murknar i min kropp
för alla mina fienders skull.
Jag blir hånad,
jag är en börda för mina grannar,
en skräck för mina vänner,
de som ser mig på gatan viker undan.
Jag är bortglömd som en död,
jag är som ett krossat kärl.
Jag hör folkhopen viska.
Skräck från alla håll –
de gaddar sig samman
och smider planer mot mitt liv.
Men jag förtröstar på dig, Herre,
jag säger: Du är min Gud.
I din hand ligger mina dagar,
rädda mig ur mina fienders hand,
från dem som förföljer mig.
Låt ditt ansikte lysa över mig,
hjälp din tjänare i din godhet!
Herre, svik mig inte när jag ropar.
Låt de gudlösa stå med skam och tystna i döden,
låt de läppar som ljuger förstummas,
deras fräcka tal mot den rättfärdige
i högmod och förakt.

Stor är din godhet,
som du sparat åt dina trogna
och som du ger i allas åsyn
åt dem som tar sin tillflykt till dig.
Du håller dem gömda hos dig
undan människors ränker,
du bevarar dem i ditt hägn
undan elaka tungor.
Lovad vare Herren,
ty han var förunderligt god mot mig
i nödens tid.
Jag greps av oro och sade:
Jag är bortstött från dig.
Men du hörde hur jag bönföll dig,
hur jag ropade till dig om hjälp.

Älska Herren, ni hans trogna!
Herren bevarar de trofasta,
men de förmätna straffar han strängt.
Var starka, fatta mod,
alla ni som hoppas på Herren!

Svenska Bibelsällskapet förvaltar upphovsrätten för Bibel 2000.

Världen har rämnat.

Världen har rämnat.
Själen är stum.
Saknadens smärta söker sitt rum.
Vredens och sorgens klagande ljud
stiger ur djupen: Varför, o Gud?

Famlande ropar vi i vår nöd:
Varför möts mitt liv av meningslös död?
Vanmaktens frågor dröjer sig kvar.
skingra vårt mörker, ge livet svar.

Tänd i oss ljuset, ljuset som bär.
Bär oss igonom skuggornas här.
Du som är i oss mer än vårt jag,
famna oss när vår tillit är svag.

Ge livet mening ännu en gång,
ge åter ton åt livsviljans sång.
Lär oss att leva varsamt
och varmt,
ty blott i kärlek levs livet sant.

Ur bönboken tradition och liv, bön 1364 Per Harling

Bön för Ukraina

Se vår oro. Vi ber för människorna i Ukraina. För alla som har makt att stoppa krig och förstörelse. För det Europa som är vårt hem. Du som alltid varit tillflykt i oro, nöd och krig, förbarma dig över din värld – också denna dag. Amen.

Antje Jackelén
Ärkebiskop