Vem är du? Det är en fråga jag har fått många gånger det senaste halvåret. Det har varit många nya sammanhang att lära känna och många som vill lära känna mig. Jag har svarat, lite olika långt beroende på vem som frågat och när, men svaret har innehållit det där man brukar svara. Mitt namn, hur gammal jag är, var jag bor, hur min familj ser ut (fru, två barn och två kaniner), tidigare jobb osv osv. Du har säkert svarat på frågan ungefär likadant – utifrån vem du är förstås.
Vi kan formulera olika svar på frågan ”vem är du?”. Som avslöjar olika mycket, utan att för den sakens skull vara oärliga. Ställer vi den till oss själva ”vem är jag?” kanske den kommer närmare, går lite under ytan.
Hur blir det om vi frågar Gud? ”Gud, vem är jag?” Han känner oss ju trots allt bättre än oss själva. Psalmraden från Anders Frostenson – våga vara den du i Kristus är – uppmanar oss också att fråga ”vem är jag då i Kristus?” Bibeln har många svar på den frågan, jag vill ge vidare några av dem.
Först vill jag påminna om att du är Guds barn. Och att du som Guds barn har full arvsrätt. Paulus skriver i Romarbrevet 8:17 att vi är ”Kristi medarvingar”. Lina Sandell plockar också upp det i en sång där hon skriver att vi har ”rätt till samma arv som han”. Det är hisnande, med tanke på att Gud Fader har överlämnat allt till Sonen, gett honom namnet över alla andra namn. Det namnet nämndes tillsammans med ditt namn när du döptes och därför har du del i allt som tillhör det namnet.
Sedan vill jag påminna om att du i dopet fick ta emot Helig Ande. Och inte ta emot som man tar emot en blomma som vissnar eller en summa pengar som kan spenderas. Utan som man tar emot någon i sitt hem. För det är faktiskt vad som skedde – Guds Ande flyttade in och tog sin boning i dig. Du kan mer rätta kallas den Helige Andes tempel, platsen för Guds heliga närvaro. Visst kan vi ibland göra Guds Ande bedrövad, vi kan behöva påminna oss om Hans närvaro och ibland också öppna oss mer för Hans verk i våra liv. Men Han kallar fortfarande ditt hjärta för sitt hem (2 Kor 1:22).
Som Guds tempel är du också en del av Guds stora tempelbygge, en levande sten i ett andligt husbygge (1 Pet 2:4-5). Du är inte ensam, du hör ihop med andra. I gemenskapen med Jesus får vi också en djup gemenskap med varandra och oberoende av hur dina familjeförhållanden eller relationer ser ut finns det över hela jorden människor som du med rätta kan kalla syskon.
Du, jag och alla andra i Kristus är kallade. Kallade att tillhöra honom, kallade att vara heliga men också att gestalta Guds rike med våra liv. Kallelsen till Jesus innebär samtidigt en sändning till världen. För att citera en annan text i vår psalmbok: Ett Kristusbrev till världen är var och en som tror.
Gud, jag ber att 2024 ska bli ett år
då du låter mig upptäcka
mer av vem jag är i dig,
mer av din kärlek till mig,
mer av din vilja med mig.
Tack för att jag får vara ditt barn,
tack för att du är närmare mig än jag kan förstå,
tack för att jag aldrig behöver vara ensam.
Öppna mitt öga för de skatter jag har.
Pontus Adefjord
Regional missionsledare EFS Mittsverige