Advent är här och dags att tända första ljuset i adventsljusstaken. Första ljuset
av fyra tänds i en mörk och kylig tid på året. En tradition som har med sig så
mycket mer än bara stearinljus som lyser upp hemmen. Jag vill inte säga att det
är ”bara” med den trevliga stämningen som blir när ljusen tänds men
adventstid har också ett budskap som psalm 103 bär med sig.
Bereden väg för Herran!
Berg, sjunken, djup, stån opp!
Han kommer, han som fjärran
Var sedd av fädrens hopp.
Rättfärdighetens förste,
Av Davids hus den störste.
Välsignad vare han
Som kom i Herrens namn!
Sv. Ps. 103:1
Ett budskap om hopp i en mörk och kylig tid på året. När endast det första
ljuset av fyra brinner, kan ankomsten av det ljus vi alla väntat på kännas fjärran.
Kan endast ett ljus som brinner verkligen göra skillnad i en värld som är mörk
och kall?
Ett enda ljus kan skingra det mörkaste mörker. Kan det vara en tröst i en värld
där mycket är svårt ljust nu? Kan vi inspireras av ljuset att orka göra det goda
idag?
När Jesus skickar ut sina lärjungar för att hämta åsnan som vi kan läsa om i
Matteusevangeliet 21:1-9, så är det nog mest troligt att de ger sig iväg för att
de tror på vad Jesus säger. Tron på Jesus får dem att ta sig an ett uppdrag som
nog ansågs som svårt eller omöjligt.
I svåra uppdrag i världen med mål som verkar fjärran måste vi börja med något.
Det första ljuset vi tänder i advent är det lilla vi kan göra ljust nu, men kanske är
ljust det början på något som förändrar världen. Vi får minnas det när vi känner
oss maktlösa inför världens mörker att ett enda ljus kan göra skillnad.
När det första ljuset av fyra brinner i adventsljusstaken så kommer den med ett
hopp vi alla kan tro på. Att det första ljuset är början på det vi väntar på, även
om det vi väntar på känns fjärran ljust nu.
Tommy Persson
Präst Ljusnans pastorat