Världen har rämnat.
Själen är stum.
Saknadens smärta söker sitt rum.
Vredens och sorgens klagande ljud
stiger ur djupen: Varför, o Gud?
Famlande ropar vi i vår nöd:
Varför möts mitt liv av meningslös död?
Vanmaktens frågor dröjer sig kvar.
skingra vårt mörker, ge livet svar.
Tänd i oss ljuset, ljuset som bär.
Bär oss igonom skuggornas här.
Du som är i oss mer än vårt jag,
famna oss när vår tillit är svag.
Ge livet mening ännu en gång,
ge åter ton åt livsviljans sång.
Lär oss att leva varsamt
och varmt,
ty blott i kärlek levs livet sant.
Ur bönboken tradition och liv, bön 1364 Per Harling