Fastan är inledd sedan någon vecka när detta skrivs, och vägen upp mot Jerusalem och korset är påbörjad. Frågan som ställs är: ”Vem går att med Herren vaka, och så som hans himmelske Fader vill, den smärtfyllda kalken smaka?” (Sv Ps 135). Jag tänker på lärjungarna som kom till Jesus och ville ha fördelar framför de andra. De sa: ”Låt oss få sitta bredvid dig i din härlighet, den ene till höger och den andre till vänster.” Jesus svarar: ”Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker eller döpas med det dop som jag döps med?” (Lukas 10:37-38). ”Ja, det kan vi”, säger de, för de tror såklart att han menar fest och ära i kungens palats. Men det Jesus syftar på är hans död och uppståndelse. Så kommer till sist påskdagen då vi åter får ropa: ”Kristus är uppstånden!” Smärtan och förtvivlan är förbytt i himmelsk glädje. I Uppenbarelseboken säger ju Gud: ”Se, jag gör allting nytt” (Uppenbarelseboken 21:5). Hela detta oerhörda spektrum finns med varje gång du tar emot nattvarden. Sakramentet innehåller hela livet i dess smärta och glädje. För det får vi tacka Gud.
Fastan handlar inte ensidigt om mat. Det är inte kroppen som ska banta utan själen, och kanske i synnerhet egot. Alla överdrivna begär, allt missbruk och all överkonsumtion beror ju till syvende och sist på att man inte mår bra inombords. Man har ett stort svart hål inom sig som man försöker mätta på olika sätt, men det är bara Kristi kärlek som kan göra det. Därför är fastetiden ett bra tillfälle att ta kontrollen över sitt eget liv, att göra sig av med sådant som styr ens liv men som inte borde göra det. ”Allt är tillåtet för mig – men allt är inte nyttigt”, som aposteln skriver. ”Allt är tillåtet för mig – men ingenting får ta makten över mig. Maten är till för magen och magen för maten, tills Gud gör båda överflödiga” (1 Korinthierbrevet 6:12-13). Därför krävs det urskillning och klokhet av oss. Jag får – men borde jag? Låt mig avsluta med en välkänd bön som jag tror att vi alla kan instämma i:
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Amen.